Vem är denna någon som tagit och bosatt sig hemma hos oss? Om det finns några som följer min blogg så kanske ni minns ett inlägg om att efter lucia så tar jag hem Melvin från dagis och tar julledigt och jag längtade, det skulle bli lite mysigt att bara vara hemma. Jag, Melvin och Oliver. Vad kan det ha varit, en vecka sen? Under den veckan har den här varelsen sakta men säkert kommit med sitt flyttlass och bosatt sig i ett av rummen i mitt hus. Den här någon brottas med att försöka ta Melvins rum och jag tror minsann han lyckades. Det är en bestämd liten man, grinig lite titt som tätt. Grinig för att man gör det han säger att man ska göra, men man kanske gjorde det på lite fel sätt, eller grinig för att man inte gör det han ville att man skulle göra. Eller skitförbannad för att han inte fick som han ville, för att i andra sekunden vara världens mysigaste och snällaste lilla varelse. Helt plötsligt kan någon få för sig att skrika sitt allra högsta för att kolla om det är okej. Om andra i huset ska sova så måste någon bara skrika lite högre, och banka lite mer utanför dörren, för att kolla om det är okej. Eftersom den här någon nu har flyttat in så måste vi ibland klä på honom ytterkläder, för att han ska få följa med på äventyr eller bara vardagliga saker. Då drar någon oftast, eller bli helt lealös och kan inte alls klä sig själv, utan blir en liten, liten bebis, bara för att kolla om det är okej. Ibland får man sig en snyting av den nya hyresgästen, bara för att han ska kolla om det är okej. Ibland får man världens mysigaste kram och en puss. Den här någon slänger sig med meningar som: Vad sa du? Varför då? Hur då? Varför måste jag? Jag vill inte! Vad gör du?
Jag tror att den kallas en trotsig 3-åring!
Att sedan den andra lilla krabaten här hemma håller på att få fyra tänder på en och samma gång gör det inte lättare. Det är svårt att sova när man får tänder för det gör visst ont lite titt som tätt. Detta resulterar i sömnlösa nätter för krabaten och mamman vilket gör att tålamod är en bristvara ibland. Hur mycket jag än älskar varelsen som flyttat in i mitt hus, så saknar jag han som bodde här tidigare! Han är välkommen tillbaka när den här pojken har fått gå igenom sin fas och kommit ut som en större, mer självständig liten kille. För jag gissar att det är det som håller på att hända nu. Min lilla, stora kille utforskar världen och det tar på krafterna, både för stora och små.
