En rymning

Jag satt på köksgolvet och sprätte sönder Olivers bilstol då jag tröttnat på att alla strumpor gick sönder i den. Hur som helst så låg Oliver på golvet bredvid mig och han kämpade och kämpade. Rätt som det var så tittade jag till och Oliver var borta! Han hade rymt ut i hallen! Lilla, lilla Oliver har kommit på hur han tar sig framåt, fast det går bakåt, men vem bryr sig! Killen ålar runt på golvet och är världsglad!  Jag är glad men blir samtidigt alldeles stressad, var har min lilla bebis tagit vägen?

Jag kan bara konstatera, tiden går för fort!